Det blir allvar av saken

Ett inspirerande möte mellan konstnärer och klass 9A.

Sillbodalskolan 14”Det blir allvar av saken. På ett fritt och bra sätt.” Josefine Persson och Jacob Johansson i klass 9A på Silbodalskolan i Årjäng berättar om dagen då högstadiet flyttade till Kyrkerud. Ett inspirerande möte med konstnärer. Och med stafflier, breda penslar och gott om plats.
– Miljön betyder så mycket för lusten att skapa.

Jacob och Josefine är tillbaka i ateljéerna på folkhögskolan, vandrar runt bland målningar, grafik och keramik. ”Vilket ställe, tänk att få stå och måla en hel dag. Det är så ljust och fint och rymligt. Man vill bara vara kvar.” De undrar lite försiktigt om det går att hyra en verkstad, ”för en kväll typ, eller gå någon kurs kanske”.
– Det är sån skillnad att måla här. Det går nästan inte att förklara men det känns, säger Josefine.
Hon passar på att kika lite extra i varje vrå. Lyfter på de grafiska bladen, studerar verktyg och upptäcker nya färger.

Sillbodalskolan 35Lena Hautoniemi Andersson, som är konstnär och lärare på Kyrkeruds målerilinje, har inte träffat Josefin och Jacob sedan de var här förra våren men minns deras målningar.
– Och jag minns att du var sist ut ur salen, säger hon till Jacob.
Jo, så vara det. Han nickar. En hel dag med bild. Det gällde att ta vara på den.

Två gånger under sin tid på högstadiet i Årjäng har eleverna haft bildprojekt i samarbete med folkhögskolan. Kreativa dagar som resulterat i många nya erfarenheter, och inte bara för de specialintresserade.
– Det blev på riktigt för hela klassen. Alla lägger så klart inte ner sig lika mycket men alla har respekt för ämnet på ett annat sätt. Och det blir roligare då, tycker Jacob och Josefine.
Sillbodalskolan 04I det första projektet, som de gjorde i sjuan, möttes ämnena matte och bild. Förra året var det naturkunskap och bild, med inriktningen människa och evolution. Förberedelserna, i form av föreläsningar och möjlighet att förankra sina idéer, skedde hemma på högstadieskolan innan det var dags att släppa loss skaparglädjen i folkhögskolans ateljéer.
– Vi hade med oss skisser på temat spår och avtryck. Jag målade ett öga, berättar Jacob.

Eleverna fick själva välja teknik. Måleri, skulptur, keramik, grafik och textil erbjöds från Kyrkerud. Arbetet skedde i små grupper under ledning av folkhögskolans pedagoger och med klassernas mentorer som stöd. Silbodalskolans alla sjuor och åttor – 150 elever – deltog under två dagar i juni. Produktionen imponerar. Där finns DNA-molekyler, spermier, nervtrådar, växter, blodomlopp, hjärtan… fast inga vanliga smileyhjärtan, utan riktiga med klaffar och vener.
– Allt ställdes ut på Travmuseet. Både skolans elever och allmänheten hade under två höstveckor möjlighet att se de arbeten som på sikt kommer att smycka den nya högstadieskolan i Årjäng.

Sillbodalskolan 08Grafiken finns redan uppsatt i matsalen men övriga konstverk bidar tiden nerpackade. Silbodalskolan är för närvarande invaderad av grävskopor. Av bildsalen finns bara några ytterväggar kvar och lektionerna är tillfälligt flyttade till gymnasieskolan.
– Men sen när bygget är klart hoppas vi kunna hänga upp det mesta, säger Cecilia Gustafsson, skolans bildlärare.
Det är hon som varit den drivande kraften i båda projekten, tillsammans med kollegor från matte och no-sidan. Cecilia vill skapa möten för sina elever, både över ämnesgränser och genom olika former av kultur. Hon vill också att det ska vara för alla.
– Det finns så många barn som aldrig får uttrycka sig. Upplevelsen av att skapa är så viktig. Vi får inte glömma bort det.
Visst önskar hon kontinuitet, fler dagar och stabila former för finansiering men man måste börja någonstans. Och ett projekt per år är långt mycket bättre än ingenting.

Sillbodalskolan 33Hon berättar om starten för två år sedan. Hur det fanns en önskan bland lärarna på högstadiet om att göra något tillsammans, över ämnesgränserna.
Tanken att samverka med Kyrkeruds folkhögskola låg också nära till hands. Här finns den kreativa miljön med stora ateljéer och pedagoger med specialkompetens. Skolorna ligger bara två kilometer från varandra men mötesplatserna i vardagen är ändå få. Varken Josefine eller Jacob hade till exempel besökt Kyrkerud tidigare. Lektionerna i sjuan var första gången.

Samarbetet mellan skolorna har berikat åt många håll.
– På Kyrkerud finns möjligheter vi aldrig kommer i närheten av. Konstnärernas kunnande, lokalerna, materialet, ja allt. Där jobbade vi med 12 till 14 elever per grupp under en hel dag.
Cecilia jämför med att ha 28 i helklass en bildtimme per vecka.
– Klart det är stor skillnad som ger helt andra upplevelser.

För pedagogerna på Kyrkerud är det viktigt att öppna skolan utåt och på ett tydligare sätt bli en del av Årjäng. Att ta emot elever från högstadiet ger en ny sorts energi, tycker de.
– Just nu jobbar vi även med barn från förskolan och lågstadiet. Det är också ett projekt inom Skapande skola. Barnen får en chans att se en värld de kanske inte möter varken i skolan eller hemma. Här är allt tillåtet. Man får måla som man vill.
Det är bra för kreativiteten, konstaterar Lena Hautoniemi Andersson. Sen är frågeställningarna de samma oavsett ålder på eleverna, menar hon.
– Vad ska jag måla? Hur ska jag göra? Och hur får jag dit det?

Sillbodalskolan 24Lena gillar de pedagogiska utmaningarna. Hon tycker att alla barn skulle ges möjlighet att testa riktiga material och måla vid staffli i en lokal där det inte gör något om det kommer färg på golvet.
Cecilia håller med och hoppas på en fortsättning. Hon tycker att samarbetet med Kyrkerud har varit både smidigt och givande.
– Planeringen tog kanske en termin, innan allt var organiserat och finansierat. Vi började prata runt jul och i juni genomfördes projektet.
Pengarna kommer från Skapande skola och Statens kulturråd.

Mikael Engelbrektsson, musikskolans rektor i Årjäng, är spindeln i alla ansökningar till kulturrådet. En grupp kulturintresserade pedagoger från kommunens grundskolor träffas regelbundet för att utbyta och diskutera idéer.
– Det är en jättebra form och utan Skapande skola hade vårt senaste projekt inte varit mjöligt, säger Cecilia, men bidraget får man bara en gång.
Hon poängterar att det behövs kontinuitet och driftiga skolledningar som ser nyttan av kreativa samarbetsformer över ämnesgränser. För att upprepa och gärna permanenta de goda exemplen krävs pengar i den egna skolbudgeten.
– Självklart skulle vi vilja jobba så här varje år.

TEXT HELENA SÖDERQVIST | FOTO ØYVIND LUND

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: