Det estetiska lärandet har kommit för att stanna

I taket lyser stjärnorna. Fortfarande. Och visar vägen för det estetiska lärandet.
– När jag ser vår bild kommer jag ihåg boken och vad den handlade om. Men jag kommer också ihåg vad jag kände.
Emilia Kremska och hennes klasskamrater på högstadiet i Forshaga började sjuan med en annorlunda läsupplevelse.

Dockan Amanda

Forsghag_2009-1Men det var då. För nästan länge sen. Tre terminer har gått. Nu är bara nu. Mitt i tonårstiden.
– Vad ska vi göra på den här lektionen då?
Klassen har fått besök. Lite nonchalant, över en stol framme vid tavlan, hänger Amanda. En hårdrocksälskande 16-åring, rätt tuff på ytan och med en hemlig piercing i magen. Under det spikade håret växer drömmar. Om bandet hon vill starta och den kärlek hon hoppas på.
– Tjejen är lesbisk, tror fl era i klassen. Men det går ju inte. Den andra åttan har fixat en kille. De ska bli kära i varandra.
– Bisexuell då?
Mentorerna Mia Skött och Anita Pallin har precis presenterat en av huvudpersonerna inför skolans kommande kärlekstema.
– Vi har sytt henne i slöjden, berättar Emilia. Alla har hjälpts åt. Fast då fanns ingen personlighet. Bara kropp. Och kläder förstås. Men inga tankar och känslor. Det är de som växer fram i dag. Egenskaper, drömmar, hemligheter… Innan alla detaljer är bestämda har det både röstats och kompromissats flera gånger. Dockan blir Amanda. Och dagen är slut.

Estetiskt lärande

Mia och Anita pustar lite.
– Man vet aldrig var det slutar. Men man vinner så mycket när eleverna får använda sin fantasi och hitta egna lösningar. I deras klassrum finns alltid en strävan efter det estetiska lärandet. Oavsett vilket ämne som står på schemat.
– Fast allt började med ett läsprojekt i svenska.
Mia, som är lärare i svenska och engelska, hade gått en vidareutbildning på universitetet i Karlstad – Estetiskt lärande som kunskapsväg. En praktisk utbildning där lärarna själva fi ck testa och experimentera med olika uttryckssätt. Mia upptäckte bildens möjligheter.
– Det var så häft igt. Jag som alltid varit livrätt för bild, som inte kan rita. Där stod jag och duttade med de  andra och tyckte det var hur roligt som helst. Hon beskriver hur gruppen arbetade kring Hellsings Bananboken. Genom bilden fi ck texten ny tolkning och att måla tillsammans utan krav på konstnärlig prestation var befriande.
Mia tog med sig sina erfarenheter till klassrummet på högstadiet.
– Att hitta olika uttryck för inlärning – bild, dans, drama, musik – är verkligen så viktigt. Det får inte bara bli ord i de teoretiska ämnena. Hon värnar också om den gemensamma upplevelsen. Det stärker gruppen men även individerna.

Forsghag_2009-2

Ger resultat

– Att få skapa utifrån tankar och känslor som väckts i en berättelse ökar inlärningen och förståelsen.
Hon ser ständiga bevis för det i sitt arbete bland tonåringar. Inte minst har resultaten i de nationella proven i svenska förbättrats avsevärt. För det var egentligen där det startade. Svensklärarna i Forshaga såg att många elever hade svårt att förstå vad de läste. När en av fyra inte klarade godkänt i provet  läsförståelse var det dags för gemensamma ansträngningar.
– Vi ville jobba med bra litteratur. Vi sökte extra pengar och fick köpa moderna ungdomsböcker i klassuppsättningar. Den kritikerrosade ungdomsromanen I taket lyser stjärnorna, den som nu också har fi lmats, hade just kommit ut.
– Vi fastnade för den direkt. Sedan dess har alla sjuor fått läsa boken.
Den handlar om Jenna, en vanlig tjej med råttfärgat hår och små bröst som just börjat sjuan. Hennes  mamma har cancer. I taket har Jenna och hennes mamma klistrat upp stjärnor som lyser i mörkret . Det ingen vet är att under en speciell stjärna fi nns en papperslapp gömd där det står: ”Om du dör mamma, då tar jag livet av mig”.
– Det är en oerhört stark bok. Jag gråter varje gång jag läser den, säger Mia.

Att hitta en berättelse som 13-åringar kan känna igen sig i är en nödvändig start för att få alla engagerade. Det är alltid någon i en sjua som aldrig läst en bok. Eller åtminstone inte läst klart.
– Jag börjar alltid med att läsa de första kapitlen högt.
Mia tror att hemligheten ligger i att blir berörd och att dela läsupplevelsen med många.
Loggboken är annan en viktig del. Eft er varje kapitel ställs frågor, om allt från enkla fakta till underliggande budskap där eleverna får möjlighet att formulera sina funderingar och erfarenheter.
– Det är mycket jobb men det ger så mycket. I loggboken möter jag var och ens tankar.
Modellen har alla svensklärare på skolan arbetat efter i sex år. Mia har aldrig varit med om att någon elev inte klarat att läsa boken.

En ny dimension

När de estetiska momenten lyft es in i klassrummet blev resultatet över all förväntan. En ny  dimension öppnade sig, tycker Mia.
– Lukas började måla en massa intryck från boken och vi andra hängde på, berättar Emilia. Gruppens bild blev sedan textil. Hela klassen sydde litterära gardiner. Emilia och Lukas visar sina färgstarka figurer och förklarar ett arbetssätt de gärna vill ha mer av. Hon började experimentera utifrån sina egna erfarenheter kring bild och text. Stora spontana målningar i grupp växte fram, baserade på upplevelser och innehåll.

Eleverna fick fria händer.

Forsghag_2009-4– Hade jag inte gått utbildningen hade jag aldrig vågat.
Man vet inte vad resultatet blir, man kan inte planera. Det är jätteläskigt. Klassens andra mentor, Anita, är textillärare. Hon började se fler möjligheter i de skapelser som växte fram i klassrummet och föreslog att gruppen skulle ta ytterligare ett steg.Bilderna blev textila, med inslag av stjärnor i metall.
– Vi gjorde gardiner till klassrummet. Alla elever var engagerade.
Anita tycker att det skulle fi nnas plats för mer kreativt skapande och samarbete över ämnesgränserna.
– Jag tror det är viktigt för eleverna att använda sin fantasi.
Och det behövs olika metoder för inlärning. Hennes åttor bekräft ar slutsatsen.
– Det bästa med den där boken var att få göra massa olika saker om den. Variationen var kul, säger Ludvig.
Han tror det är därför han fortfarande minns vad den handlade om.
– Jag brukar inte läsa böcker annars.

Lära för livet

Att arbetsmetoden är uppskattad råder det ingen tvekan om, men hur beskriver tonåringarna själva sitt lärande.
– Bilderna gör att man kommer ihåg boken på ett annat sätt.
När Emilia ser de färgstarka fi gurerna som spretar åt alla håll på de mörkblå gardinerna minns hon vad hon kände och tänkte. Hur det var när Jennas mamma dog och när Jenna bestämde sig för att leva vidare.Mia får en pedagogtår i ögat när hon hör vad de sagt. Och vad de minns från hösten i sjuan.
– Böcker är så bra. Empatin stärks genom att ta del av andras upplevelser. Man lär sig för livet.

HELENA SÖDERQVIST

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: