Kultur prövar tröga värdesystem

För hur mäter man kreativitet? Och glädje? Hemgjorda afrikanska trummor i lärarrummet, teatersmink hos studie- och yrkesvägledaren och musikstudion öppen också på kvällstid. På Centralskolan i Forshaga får kulturen ta plats.

Inne hos studie- och yrkesvägledaren Lena Westman är det full fart: dansgruppens tjejer tar sig en fika före eftermiddagens träning och en kille lånar telefonen. Så fort han lagt på ringer en före detta elev:
– Finns det något teatersmink kvar sen förra året?
Lena kollar i skåpet. Jodå, det finns kvar och är det bara att komma förbi och låna.
– Det är kul att många elever fortsätter med aktiviteter som de startade här hos oss på skoltid! konstaterar hon nöjt. Lena och hennes kollegor har nämligen i flera år arbetat för att på olika sätt försöka ta tillvara elevernas vilja och kreativitet.
– Vi vill att de ska vara redo att anta de utmaningar som livet innebär när de lämnar oss. Att de ska våga tro på sin egen kraft och känna ansvar, kunna ta initiativ och samarbeta med andra.

En av pilotskolorna

Att skolan ingår som en av pilotskolorna i projektet ”Kultur i skolan” passar därför som hand i handske.
– Kultur ska inte fungera som något slags tillval vid
sidan av den vanliga verksamheten, utan genomsyra hela
skolan och bygga på det vi redan gör. Utmaningen är att hitta ingångarna till den ordinarie verksamheten.
– Och här är det framförallt vi lärare som sätter gränserna.
Vi måste själva våga kasta loss, inuti. I skolan är vi ju egentligen så fria. Det finns hur mycket som helst som bidrar till lärandet bara man själv är flexibel och öppen, säger lärare Margot Wiksten.
Idag har hon och eleverna till exempel jobbat tillsammans med två keramiker hela dagen. Resultatet – två stora lerfiskar och en sinnlig, lustfylld upplevelse.
– Det är också bra för eleverna att se att vi lärare vågar
släppa loss: Att se att vi verkligen njuter av en teater- eller musikupplevelse. Du, Mia, var ett gott exempel när du dansade afrikansk dans i hallen under Afrikaveckan, fortsätter lärare Krister Halvarsson.
– Ja, hela arbetslaget fick en verklig knuff framåt efter en inspirationsdag på universitetet. Föreläsaren sa: ”Våga låta det vara ett äventyr” och det tog vi fasta på, berättar Mia Schött.
– Vi bestämde oss för att ha is i magen, strunta i målbeskrivningar och slänga oss ut för att se vad som hände. Det befarade kaoset uteblev. Eleverna byggde trummor av avloppsrör, lagade afrikansk mat, flätade hår, dansade, slöjdade, gjorde batik och skrev olika fördjupningsarbeten.
Skolan doftade av exotiska kryddor; och också ungdomar som annars har svårt att koncentrera sig, försjönk djupt i sina uppgifter.

Tid till föreningsliv

Sedan slutet av 90-talet har alla Forshagaelever i årskurs sju till nio regelbundet något som kallas föreningstid. Här får de själva, utifrån egna intressen, starta och driva en förening. De första åren höll de . esta grupperna på medidrott, numera inriktar sig allt . er mot kultur: . lm, teater,gitarr, hårdrock, dans. Många av föreningarna lever vidareefter det att eleverna slutat nian och dansföreningen, someftermiddags. kade hos Lena Westman, har till exempeluppträtt på lärarförbundets lokala årsmöte. Något som blevså lyckat att gruppen nu är inbokad för . er framträdanden.Den här eftermiddagen tränar de i rummet bortanförmusikstudion, där några killar i sin tur stannat kvar föratt öva elgitarr.

Plats för fantasi, kultur och känsla

– Musikstudion står öppen för alla som vill. Vi villhjälpa eleverna att hitta ett intresse och få dem att tro påmöjligheten att utvecklas, berättar rektor Ann Brüngel.Hon är projektledare för ”Kultur i skolan” i Forshaga ochhennes bakgrund som bildlärare gör att hon självklartser vikten av att fantasi, kultur och känsla får störreplats i skolan.
– Projektet ger alla våra lärare tillfälle att höja sinkompetens när det gäller estetsikt lärande. Och redan idagtror jag att all personal ser hur viktiga de estetiska ämnenaär, om eleverna ska kunna lära för livet.
Eftersom det handlar om kreativitet .finns inga fastaramar för hur projektet får påverka undervisningen ochdet är fritt fram att pröva olika grepp för att lyfta framungdomarnas naturliga lust att skapa.
– Utmaningen är att inte fastna i att allt vi gör måste gåatt mäta. För hur mäter man till exempel att glädjen ochlusten i skolan ökar?


Från vänster: Margot Wiksten, rektor Ann Brüngel, Mia Schött och Krister Halvarsson på Centralskolan i Forshaga ger kultur och kreativitet allt större plats i vardagen.

TEXT OCH FOTO: CECILIA HARDESTAM

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: